Är så jävla trött på att bli lurad, trött på att vara ledsen. Trött på allt, vet inte om det är meningen att det ska vara såhär för mig. Eller om det är jag som bara sumpar minsta lilla chans till lycka. Dom flesta tror att meningen med livet är att det ska levas, men jag hinner ju inte leva lyckligt för att jag blir nerdragen i andras eller min skit. Blir så jävla trött, sumpar allt.

 

Vet inget alls om mig själv längre känns det som. Som om att jag är försvunnen. Vågar inte visa mig för att jag är rädd för vad andra ska tycka, och det har aldrig varit jag. Nu känner jag mig som en robot som inte får skratta, gråta eller bara finnas. Är så trött på att bli kritiserad för allt jag gör.

 

Är det meningen att man ska må såhär hela livet, känns som om det aldrig kommer att ta slut.